Varför är det inga människor på trottoarerna?

Ja sånt kan jag fundera på. När jag går till kontoret på morgonen är det verkligen bara jag som använder trottoaren. Ju mer man tänker på det desto tydligare blir det - att gå till fots är inte ett sätt som folk tar sig fram på här. Inte i stan i alla fall. Antingen åker man bil, motorcykel, songtaw eller tuktuk. Men gå, eller för den delen cykla, är det bara vi faranger, utlänningar som gör. Häromdagen stannade en kvinna på motorcykel och undrade om jag ville ha lift till universitetet? Jag fick gärna åka med henne och hennes lilla barn. (Fantastiskt att hon tyckte att jag såg ut som en ung student!)Det är andra gången jag blir erbjuden lift bara så där. Chiang Mai-borna fattar liksom inte poängen med att gå.

Och visst, jag kan förstå att det momentet är lite bortvalt här. Trottoarerna är inte gjorde främst för att gå, utan mer för att det ger ytor att sätta upp reklamskyltar på. Trafiken dånar intill eller så ligger det ett gäng hundar och bevakar sina kvarter. Men vad gör man inte för lite motion!

Nu har vi landat och "är här". Saknad efter att få uppleva lite höst infinner sig. Vi går snart in i september månad, men det betyder inget här rent vädermässigt. Bara same same. Årstider, och årstidsväxlingar skapar en rytm i tillvaron som man kan vila mot. Här blir man utmanad att bygga upp den där rytmen på annat sätt.

/Helen
 

Tillbaka

- Det är roligt att gå i ettan! sa Noel spontant igår, efter att ha klarat av första veckan i skolan. Ni som vet att han varit mycket nervös för att börja och helst velat stanna kvar i Sverige förstår att det är otroligt skönt att höra. Redan efter första dagen var det en annan, tryggare liten kille igen.

Noels fröken visar sig vara Mrs Berit, minsann, men denna Berit kommer från Norge. (Dock inte särskilt pigg på att tala norska eller förstå svenska, hon håller benhårt på att skolan är engelskspråkig miljö, jaja) I klassen 1b är de nio killar.



Första dagen, uppsamling på basketplanen. Henrik i samspråk med Mrs Berit.
Noel fortfarande lite jetlaggad ...
 

   Ingrid har verkligen sett fram emot att få börja och längtat efter sina kompisar Libby och Suzie. Denna vecka har hon redan hunnit med två play dates med tjejerna.

Nu har också Tage o Bertil, vars föräldrar också jobbar på EFKs regionkontor, börjar i Preschool. Tage o Ingrid delade nanny under vårt första halvår.



Ingrid o Suzie

 



   

Förskolan har fått  en gräsmatta.

                                                                                                                                                         

Nu blir det "på riktigt" för Noel - han kommer att ha läxa varje dag och detta började redan skolans första dag. Här finns ingen tid att spilla.

                                                                                                                                    

                          

   Noel andra morgonen. Mycket mer avslappnad, och i sina PE (gympa) kläder.  

 

 

Vårt kontor flyttade under sommaren så denna vecka har vi varit sysselsatta med att få det helt i ordning, samtidigt som det varit en rivstart i jobbet rent arbetsmässigt.  Men väldigt roligt att komma tillbaka till ljust & fräscht.

 I like. 

 

Vädret? Regn varje dag.

 

/Helen