torsdag 29 november 2012

Loi Kratong!

 

Kratong-tillverkning tillsammans med föräldrar på Pre-school



                                                  
                                                            Ingrid och hennes kompis Libby tittar på alla lampor som flyger upp i himlen.



                                 
Henrik släpper iväg en lampa
 

 
                                  
                               Ping River 
 


söndag 25 november 2012

Saknad

Imorse vinkade vi hejdå till Lene som reste vidare till Vietnam. Lene, som varit i Sri Lanka, kom släpandes på en blytung resväska. Den visade sig bland annat innehålla julmust och glögg. Det är kärlek det!

  Saknad efter vänner och Sverige är inget man egentligen pratar om här, svenskar emellan. Kanske för att en del helt enkelt inte saknar för att man är inte lagd sån, eller för att man inte bott i Sverige på många år, kanske för att det är för jobbigt att prata om.   Jag slutade längta sådär intensivt efter Sverige i oktober. Men saknaden efter ens närmaste vänner, de man haft länge och förhoppningsvis har hela livet, den kommer nog finnas hela tiden.                                                                        Vi får andra vänner här, men människor är ju inte ersättliga (vad heter det??) hursomhelst. Jag är tacksam för alla er fina vänner därhemma. Ni är saknade.










Redo att ge danskarna en match!
 /Helen

måndag 19 november 2012

I Tak

Drygt tre timmar söder om Chiang Mai ligger Tak, på vägen till Bangkok. Här hälsade vi på Kerstin och Malcolm Gray och deras dotter Amy.

Malcolm lärde vi känna i Chiang Mai för hundra år sen ungefär, roligt att återuppta kontakten igen.

Amys homeschoollärare Rhina är med på bild, t höger. Rina är allergisk mot ris!

söndag 11 november 2012

Hemma igen

...  efter Bangladesh-Kambodja resan. En vecka i Kambodja med möten möten möten.

På flygplatsen slås jag av hur överväldigande stor del av litteraturen om landet som handlar om Pol Pot-regimens folkmord. Det är fortfarande så nyss och har lämnat djupa ärr efter sig hos en hel befolkning. Men jag tänker att den unga, kambodjanska generationen -  fyrtio procent är under arton år - förmodligen vill att landet en dag ska bli känt för något mer, något annat som också kan vara positivt.

Samma sak på thailändska flygplatser och litteratur om Thailand: två huvudsakliga ämnena är prostitution och, genren: Prison in Hell - böcker. Det vill säga utlänningars upplevelser i thailändska fängelser.

Men hemma igen. Två veckor är mycket tid i en fyraårings språkutveckling.
"Mommy, I tell you I want fish many times but you don´t give me!"
Oops - när hände detta?


/Helen

Ps. Esbjörn - igår på flyget satt jag brevid Payap Shinawatra. Listar du ut vem det är eller...

Bloggintresserade