fredag 13 december 2013

Christmas show


Denna vecka har vi haft Nadine hos oss, jätteroligt!

Jullov närmar sig. Den sedvanlig julshowen på barnens skola CMIS var igår kväll, med uppträdande från varje klass - inklusive extranummer. I år deltog Ingrid i en traditionell thai-dans och gjorde det "stabilt", som en av våra vänner uttryckte det. Det är bra gjort att hålla koncentrationen hela låten ut då musiken är ganska entonig. Vackert var det, alltihop!

Nu längtar vi efter Lovisa som kommer på onsdag morgon!!


Preschool klassen, de äldre barnen. Ingrid längs th.
 


 Baby Jesus, barapapapa, our new born king to see barapapapam....



Ingrid i mitten





 These are a few of my favourite things - från Sound of Music



 

Nu börjar vi tycka att den här bloggen börjar bli lite väl mycket av envägskommunikation.

 Så skriv gärna ett inlägg och berätta om era julplaner!

 
 
 
 

söndag 1 december 2013

Oroligt i Bangkok och första advent

Vintern är här! Ja, åtminstone enligt almanackan. Möjligtvis har tempeteraturen gått ned någon grad.  Vi har tänkt julstjärnor, adventsljusstake och haft svensk adventsgudstjänst med medverkan av Ingemar Fhager, Saron.

 
Henrik inleder adventsgudstjänsten.
Adventsfika!
Det går inflation i ordet "intensiv" men så har hösten varit för oss även i det vardagliga livet, utanför jobb och resor. Varje dag har Noel tre läxor och varje vecka ett spellingtest och ett speedtest i matte. Vi åker hemifrån klockan sju på morgonen för att inte fastna i köer till skolan, som börjar tjugo i åtta. När skolan slutat tjugo i tre är det läxläsning som gäller även om det är eftermiddagsaktivitet två-tre gånger i veckan. Hur är det i ettan i Sverige?!

Kraven på läsning är höga. Det räcker inte att kunna ljuda sig fram. Man jobbar istället med så kallade sight words vilket innebär att barnet ska känna igen ordet bara genom att titta på det. Men Noel klagar (oftast) inte och fixar skolan bra. Och jag upptäckte i kväll att han nu också börjar knäcka den svenska läskoden utan att vi hunnit öva särskilt på det. Det är fantastiskt med språkförmågan hos barn!

Vi läser om oroligheterna i Bangkok och jag gissar att också ni har gjort det därhemma. Det är frustrerande att inte kunna förstå de lokala nyheterna. Vi litar till de engelskspråkiga nyheterna och BBC. Thailand har ju inte full pressfrihet (och en begränsad demokrati). Jag läste på  Expressens hemsida att Thailand är på randen till inbördeskrig ----- följ hellre svenska ambassadens hemsida är mitt tips. Och thailändska The Nation. Vi har inte märkt av något oroligt i Chiang Mai. Däremot vet vi att det förekommer politiska rallyn kvällstid i stan och att det varit en del demonstrationer och vid ett par tillfällen har vi sett "de röda" passera i stan. Man gör klokt i att inte klä sig i vare sig gult eller rött.

Men det är oroligt på fler ställen i Asien. I Bangladesh och särskilt Dhaka är det allvarligt och min resa dit om två veckor ställs mycket sannolikt in. Men nu är det ju inte så många svenska turister som reser till Bangladesh så det blir inte lika flashiga nyheter i Expressen.

Glad Advent!

 /Helen

 

tisdag 12 november 2013

Familjeträning

För några dar sedan hade vi träning i föräldraskap, familebyggnad, och barnkunskap ute på ett skolhem som heter House of Hope. I denna delen av världen har vi inte riktigt samma uppfattning om hur barn reagerar och tar emot olika metoder för uppfostran. Att visa ett barn vad som är fel genom att använda olika tillhyggen är inte ovanligt. Det är också vanligt att man vill provocera fram en stark karaktär och personlighet hos främst pojkar. En pojk får inte gråta och det skall man börja lära sig ganska så tidigt. Man anses stark om man inte visar starka känslor mot någon annan.


Här finns inte heller ett synsätt på barn som att de är en individ sammansatt av flera delar så som en känslomässig, fysisk, social, själslig, intellektuell del. Om den fysiska delen blir sårad eller illa behandlad, så påverkar det de andra delarna hos ett barn. Likaså om den själsliga delen blir sårad, påverkas de andra delarna med.


Den grupp vi har haft på träning denna gången tillhör folkgruppen Lahu. De finns idag längs gränsen till Burma men har sitt ursprung för längesedan i Mongoliet och området där omkring. De skiljer sig lite från Thai i hänseendet att de är mer direkta i sitt sätt att vara. På ett sätt är de lättare att vara tillsammans med eftersom de säger vad de tycker. Detta gör att det ibland kan bli ganska så intressanta diskussioner. De kan också säga emot varandra i grupparbeten om de inte håller med, på ett ganska så konkret sätt. I Sverige tycker vi det är självklart, men det är det verkligen inte här.


Vårt mål med träningen är att försöka ge en annan eller en första inblick i ett holistiskt sätt att se på barn. Att barn är kompetenta individer sammansatta på samma sätt som vuxna. Vi försöker också att förmedla att barn har rätt att ha en vilja och att föräldrar behöver ta dem på allvar och lyssna.

/Henrik

söndag 27 oktober 2013

I Hua Hin

... eller snarare Cha am som ligger två mil norr om Hua Hin. Vi har haft en toppenvecka. Även om Cha am inte erbjuder någon badbar strand (i vart fall inte där vi var) så var barnen helt nöjda med pool och lekrum på hotellet.

 
 
 
 
Backar bilden lite. Skräpigt.


 




 
 

lördag 19 oktober 2013

Höstlov

Äntligen höstlov!

Efter ett antal veckor med mer än vanligt mycket arbete, då september-oktober är årets mest intensiva period med verksamhetsplanering och budget för 2014 ser vi fram emot ett par dagar vid havet.
Ibland känns det mest som att det enda man gör är att jobba eller sitta i trafiken, så lite paus från bäggedera och få lite ny energi för resten av hösten behöver hela familjen.


/Helen

måndag 7 oktober 2013

Klättring

Vi har upptäckt klättring. Ett nytt intresse som ju bådar gott med tanke på Utbybergen...

En kille som trots mycket tveksamhet första gången visade sig va en
riktig fena och tog sig ända till taket på första försöket.


CMs första indoor klättringsställe med rep öppnade i somras.
No Gravity är namnet på stället.



 


Det här är en tjej som kan klättra!



Att kunna säkra hör till en viktig färdighet.
Noel säkrar Ingrid, dvs ser till att repet hänger med upp och ned. Och sitter kvar! 
 
 
/Helen 
 
 
 

fredag 27 september 2013

Från världens folkrikaste till världens mest glesbefolkade

Några timmars flygning från Beijing tar oss vidare till Ulaan Baatar (UB), Mongoliets huvudstad. Mongoliet är kanske det land i vår EFK-region som upplevs längst bort, både fysiskt och kulturellt. Landets befolkning är 2,8 miljoner - det bor fler mongoler i Kina än i Mongoliet. Omkring en miljon bor i UB men nomadliv präglar fortfarande landet. Människor bor i vita tält, sk ger, och flyttar med årstiderna runt på den oändliga stäppen.

Den ekonomiska tillväxten sker snabbt. Samtidigt är landet hårt drabbat av alkoholism. Man räknar med att omkring hälften av befolkningen har problem med alkohol, och trettio procent är alkoholister. Det är inte svårt att se när man besöker landet.

EFK har funnits i Mongoliet sedan 1992 i flera olika projekt, främst i landets andra största stad, Erdenet, sex timmar med bil eller 12 timmar med tåg (vi testade båda sätt) från UB. Där bor omkring 100 000.
                                                                                     




I Erdenet blir Josefin och jag mottagna av Patrik och April, som bor i detta hyreshus tillsammans med sina två små flickor. Patrik kommer ursprungligen från Tjörn och är utsänd av UMU. Tillsammans med sin fru driver han ett ungdomscafé.

                                
                                       Det sovjetiska arvet.




                           
                             Erdenet består både av hyreshus och enklare hus med färgglada tak.
                                    I det här bostadsområdet finns en Montessori-förskola som drivs med stöd av EFK.

 
                                  
                    Förskolans utegård och lekplats. 
                             Förskolans målgrupp är barn som på olika sätt befinner sig i risksituationer.
  
 

                    
                    
 
 Dimman drar in och döljer den helt fantastiska utsikten över Erdenet och berg så långt ögat når.
                        Även om bebyggelsen är något deprimerande är landskapet så vackert. Tystnad och vacker natur!
 
 
 
 
                    
                Sista morgonen i Erdenet vaknar vi till snö.
 
 
             
            Lämnar Erdenet och reser tillbaka till UB.
 
 
  

torsdag 19 september 2013

På väg till Mongoliet

... passerar Josefin och jag Kunming, en sjumiljoners stad i Kina, bara en timmes flyg från Chiang Mai.

Här finns bland annat TCG Nordica, ett skandinaviskt kulturcenter väl värt ett besök.

Under mitt besök visades utställningen Made in Spectacle Society, av kinesisk fotokonstnär. Bilderna har ett starkt fokus på miljö men är samtidigt en kommentar till det egna samhället. Det är alltid imponerande hur konstnärer i ofria miljöer kan använda sin konst för att uttrycka det som inte går att säga öppet.

Berg av petflaskor



Tomma théflaskor. Théet sägs ha en lugnande effekt.




Som så ofta i Asien slås man av den pågående miljökrisen. En tredjedel av de kinesiska byarna sägs vara omgivna av sitt eget skräp. Luftföroreningarna i Kunming ligger konstant över de svenska maxgränserna och stundtals går man inte ut.

Har nu landat i Mongoliets huvudstad Ulanbator. 2011 gjordes mätningar av stadens luft som konstaterade att man hade den näst sämsta stadsluften i världen. Staden ligger som i en gryta omgiven av berg. Vintertid, då alla eldar med kol, lägger sig föroreningarna som ett lock över staden.

/Helen
 

måndag 9 september 2013

Nu är hon fem!

Tänk att den här lilla tjejen plötsligt blivit fem!

 
 
The girl with Confidence.
 
Inomhuspicknick fick det bli när det ösregnade ute.


 
 
 
 
Tack för alla fina presenter!
 


 

söndag 1 september 2013

Utflykt till Huay Tung Taew

Ungefär enhalvtimme från vår mubaan, i riktning mot berget Doi Suthep, finns ett anlagt naturområde. När vi var nya i stan tog våra danska vänner oss dit för bad i dammen (fast man blir inte jättebadsugen av vattnet) och mat. Igår gjorde vi en tur dit igen och upptäckte cykel- och promenadleden runt dammen/anlagda sjön. Även om det var asfalterad väg med mittenstreck och absolut inget bil- eller cykelförbud, så var det ändå ett slags naturupplevelse.



Plötsligt ösregn, vi tar skydd
 
 

Sticky rice och fisk, lokalt eftermiddagsfika

 

 
 
 


söndag 25 augusti 2013

Varför är det inga människor på trottoarerna?

Ja sånt kan jag fundera på. När jag går till kontoret på morgonen är det verkligen bara jag som använder trottoaren. Ju mer man tänker på det desto tydligare blir det - att gå till fots är inte ett sätt som folk tar sig fram på här. Inte i stan i alla fall. Antingen åker man bil, motorcykel, songtaw eller tuktuk. Men gå, eller för den delen cykla, är det bara vi faranger, utlänningar som gör. Häromdagen stannade en kvinna på motorcykel och undrade om jag ville ha lift till universitetet? Jag fick gärna åka med henne och hennes lilla barn. (Fantastiskt att hon tyckte att jag såg ut som en ung student!)Det är andra gången jag blir erbjuden lift bara så där. Chiang Mai-borna fattar liksom inte poängen med att gå.

Och visst, jag kan förstå att det momentet är lite bortvalt här. Trottoarerna är inte gjorde främst för att gå, utan mer för att det ger ytor att sätta upp reklamskyltar på. Trafiken dånar intill eller så ligger det ett gäng hundar och bevakar sina kvarter. Men vad gör man inte för lite motion!

Nu har vi landat och "är här". Saknad efter att få uppleva lite höst infinner sig. Vi går snart in i september månad, men det betyder inget här rent vädermässigt. Bara same same. Årstider, och årstidsväxlingar skapar en rytm i tillvaron som man kan vila mot. Här blir man utmanad att bygga upp den där rytmen på annat sätt.

/Helen
 

fredag 16 augusti 2013

Tillbaka

- Det är roligt att gå i ettan! sa Noel spontant igår, efter att ha klarat av första veckan i skolan. Ni som vet att han varit mycket nervös för att börja och helst velat stanna kvar i Sverige förstår att det är otroligt skönt att höra. Redan efter första dagen var det en annan, tryggare liten kille igen.

Noels fröken visar sig vara Mrs Berit, minsann, men denna Berit kommer från Norge. (Dock inte särskilt pigg på att tala norska eller förstå svenska, hon håller benhårt på att skolan är engelskspråkig miljö, jaja) I klassen 1b är de nio killar.


Första dagen, uppsamling på basketplanen. Henrik i samspråk med Mrs Berit.
Noel fortfarande lite jetlaggad ...
 
   Ingrid har verkligen sett fram emot att få börja och längtat efter sina kompisar Libby och Suzie. Denna vecka har hon redan hunnit med två play dates med tjejerna.

Nu har också Tage o Bertil, vars föräldrar också jobbar på EFKs regionkontor, börjar i Preschool. Tage o Ingrid delade nanny under vårt första halvår.


Ingrid o Suzie
 

   
Förskolan har fått  en gräsmatta.


                                                                                                                                                         
Nu blir det "på riktigt" för Noel - han kommer att ha läxa varje dag och detta började redan skolans första dag. Här finns ingen tid att spilla.
                                                                                                                                    
                          
   Noel andra morgonen. Mycket mer avslappnad, och i sina PE (gympa) kläder.  
 
 
Vårt kontor flyttade under sommaren så denna vecka har vi varit sysselsatta med att få det helt i ordning, samtidigt som det varit en rivstart i jobbet rent arbetsmässigt.  Men väldigt roligt att komma tillbaka till ljust & fräscht.
 I like. 
 
Vädret? Regn varje dag.
 

/Helen 
 
 


fredag 7 juni 2013

Dags för Sverige

- Det känns sorgligt att åka till Sverige, kan vi inte stanna här, säger Noel. Efter att i ett par veckor haft nedräkning till morgondagens flygresa är det blandade känslor kvällen före. Man blir delad, som sagt.

Men visst blir det fint med Sverige i sommar.

Vår sommar ser ut så här i grova drag:

Söndag morgon 07.00 Arlanda
v 24 Strängnäs - Stockholm
v 25 Torpkonferensen
v 26- 30 Göteborg med omnejd
v 31 konferens
v 32   åter till Chiang Mai 9 augusti (från Arlanda)

Vi finns på våra gamla mobilnummer, Henrik 070 6982630 och Helen 0702 244605


Det blir också fint att i augusti komma tillbaka till nya kontorslokaler.

Lite invigningsfika


Nu blir det bloggpaus fram till i mitten på augusti.
Vi ses i sommar!

/Henrik &Helen






onsdag 22 maj 2013

House of Hope

I veckan var jag ute på ett av våra skolhem som vi, Efk, arbetar med. Deras hösttermin börjar nu och det är på sätt och vis ett gott tecken eftersom man säger här att skolan är stängd under den varma tiden. Då tänker jag att eftersom skolan börjar nu så skulle det ju kunna innebära att den varma tiden är över. Det känns inte så!

Under deras sommarlov så åker alla som har en förälder, släkting, eller någon annan som tar hand om dem, hem till deras by och finns där. En del på hemmet åker inte hem alls eftersom de inte har någon som de kan komma till. Jag frågade föreståndarinnan om alla var tillbaka och hon sa att alla utom en liten kille på 6 år, var tillbaka.

Jag frågade så klart varför? Det berodde på att hans pappa just kommit ut från fängelset där han suttit i några år p.g.a. drogmissbruk och droghandel. Han ville nu att pojken skulle stanna hos honom. Det är bara det att han inte på något sätt blivit fri från drogproblem och i den by han bor är detta ett jätte stort problem. Pojken själv ville tillbaka till hemmet men han fick inte. Han var smutsig och hungrig och inte särskilt väl omhändertagen.



I helgen hade jag en "workshop" där med barnen, där de fick ge sin syn på hur hemmet skulle behöva för att bli ännu bättre. Vi hade en livlig diskussion i tre timmar och till slut kom vi fram till att hemmet behöver en större budget för att kunna fylla de behov som finns. Detta var ett härligt svar från barnen trots att en del av personalen och föreståndarinnan fanns med.

/Henrik


Dags att åka hem??
 

måndag 13 maj 2013

What is your mother country?

Alltså. Finns det några som är snabbare upp ur flygplansstolarna än bengaler?
”Galet” är det ord som dyker upp i huvudet, när jag landat i Dhaka. Det är ju så galet, det här landet. Men väldigt levande. Så stora kontraster mellan Thailand och Bangladesh, trots att det bara är några timmar emellan. Här är det dofter/svettlukter, folk stirrar, knuffas, ropar och grejar. Jag är ju bara här en kortis denna gång så jag kommer inte att hinna bli less. Men jag vet att kulturchocken kan bli överväldigande.

I kön till passkontrollen är det total anarki och särskilt återvändande pilgrimer verkar ha en fri förståelse av vad att stå i kö innebär (vilket ju å andra sidan är en svensk nationalsport).
Barnen som omringar bilen vid trafikljuset – med sina smutsiga trasor går de runt och torkar rutorna på bilarna i hopp om betalning i retur. När det inte blir några pengar trycker flickan sitt ansikte mot vår tonade bakruta för att försöka få en skymt av mig. Jag vet inte var jag ska titta.

Ni har säkert inte missat att en stor sk garment factory kollapsade i Dhaka den 24e april. Staden är fortfarande i sorg och vrede – hittills har över tusen kroppar hittats och siffran stiger för varje dag. I helgen var den stora nyheten att en flicka hittats levande – efter 16 dagar. Många är berättelserna om och bilderna på unga kvinnor med amputerade armar och ben. ”I have destroyed my only son´s future. The purpose of my life was only to work and save enough money so I could provide a good education for my son” ett citat av en 22-årig mamma, Shapia, i dagens tidning The Daily Star.

Samtidigt pågår politiska oroligheter med islamistiska förtecken och denna vecka har varit den oroligaste på flera år, enligt våra partners här. Min egen resa har flyttats fram och tillbaka ett par gånger för att försöka vara med på ett möte men inte landa eller resa när det är strike eller hartal, vilket det är rätt ofta. Kampen mellan de som vill ha ett islamistiskt styre – med bla uttalade krav om minskad rörlighet för kvinnor i offentligheten – och de som vill ha en sekulär stat, hårdnar påtagligt.

Bild från The Daily Star, bengalisk dagstidning
Och en cyklon verkar vara på väg mot Bangladesh, Indien och Burma. Enligt rapporterna kommer den slå till på onsdag.

 /Helen
 

söndag 5 maj 2013

En kvinna att beundra

- Man säger så ofta hejdå här, konstaterar jag när vi står på flygplatsen och ser våra vänner gå genom säkerhetskontrollen.
- Ja, och det är som att det bara blir värre och värre med åren, säger Jane med tårar i ögonen. Jane är en kvinna i 50-års åldern. Hon har bott här i 22 år.

Jane är en exceptionell kvinna. Hon bor här i vår mubaan. Hennes hem är fosterbarn för barn som väntar på att hitta ett nytt hem, ett adoptivhem. De som kommer till henne är nyfödda och oftast stannar de i ungefär två år, tills ett adoptivhem är funnet, någonstans i världen. Många av barnen tillhör någon av minoriteterna här och en del barn har handikapp. Men en del barn blir såklart kvar längre eftersom det kan vara svårt att hitta hem för barn med just handikapp.

Häromdagen när jag träffade henne hade hon med sig en ny liten pojke, bara en månad gammal. Han kom till henne när han var åtta dagar gammal. Hans mamma, en ung flicka, hade lyckats dölja sin graviditet för familjen ända fram till nionde månaden. Strax efteråt har han alltså fått komma till Jane, där han bor tills han får ett nytt hem någon annanstans. Alternativet för barn som denne pojk, som heter Songkran, skulle ha varit att bli ett barnhemsbarn. Songkran är så pytteliten, väger inte mycket över två kilo.

Under alla dessa 22 år har Jane hunnit ta hand om närmare 50 barn. Det är helt otroligt. Och det är tydligt att hon bär alla barnen i sitt hjärta - bara man pratar med henne om när hon skiljs åt från varje barn, som får ett nytt hem, kommer tårarna. De här barnen är hennes liv.

Hon är en kvinna att beundra.

/Helen

söndag 28 april 2013

Goodbye and Happy Birthday

Igår var det avskedskalas för våra danska vänner, som lämnar Thailand nästa lördag. De har flyttat ur sitt hus på vår gata och det är lite tomt i bilen på mornarna nu när Elias inte längre åker med. Det är tur att Danmark inte är så hemskans långt bort från Göteborg - tänk om det varit Australien.

Sarah & Henning




















 
Sarah är väldigt kreativ - förutom ett helt partytema på flygresa till Danmark bjöds det även på flygplanskakor.








Imorgon är det en kille som fyller 7 år! Vi som tyvärr inte har alltid har denna kreativitet har barnkalas på restaurang istället. Så det hade vi idag med ett gäng kompisar från klassen och Elias förstås. 

Men jag tror det funkade lika bra. Noels omdöme var "awesome birthday party"! 







Ingrid & jag vilar ut efter kalaset med lite pedikyr och manikyr på salong. 
Ett samtalsämne som räckte hela sessionen för damerna på salongen var det faktum att Ingrid är tjej. Hon har ju så kort hår!Och fotbollskläder! Och "have I used highlighter in her hair?" Det är ju så ljust framtill. 
Solblekt kallas det. 

Annars lyxar vi till det i tillvaron - vi kör AC i två rum istället för ett. När innetemperaturen inte går under 34 grader kvällstid - vardagsrummet blir som en ugn med fläktar som snurrar den heta luften runt, runt. 

Annars är det ju lite coolt att bo helt utan AC och har man ändå en så kör man den bara för att kyla ner rummet innan man lägger sig. Om man är riktigt hardcore utlandsboende alltså. Det finns den sorten med...

Vi längtar efter regn!

/Helen


Bloggintresserade