Ja sånt kan jag fundera på. När jag går till kontoret på morgonen är det verkligen bara jag som använder trottoaren. Ju mer man tänker på det desto tydligare blir det - att gå till fots är inte ett sätt som folk tar sig fram på här. Inte i stan i alla fall. Antingen åker man bil, motorcykel, songtaw eller tuktuk. Men gå, eller för den delen cykla, är det bara vi faranger, utlänningar som gör. Häromdagen stannade en kvinna på motorcykel och undrade om jag ville ha lift till universitetet? Jag fick gärna åka med henne och hennes lilla barn. (Fantastiskt att hon tyckte att jag såg ut som en ung student!)Det är andra gången jag blir erbjuden lift bara så där. Chiang Mai-borna fattar liksom inte poängen med att gå.
Och visst, jag kan förstå att det momentet är lite bortvalt här. Trottoarerna är inte gjorde främst för att gå, utan mer för att det ger ytor att sätta upp reklamskyltar på. Trafiken dånar intill eller så ligger det ett gäng hundar och bevakar sina kvarter. Men vad gör man inte för lite motion!
Nu har vi landat och "är här". Saknad efter att få uppleva lite höst infinner sig. Vi går snart in i september månad, men det betyder inget här rent vädermässigt. Bara same same. Årstider, och årstidsväxlingar skapar en rytm i tillvaron som man kan vila mot. Här blir man utmanad att bygga upp den där rytmen på annat sätt.
/Helen
Och visst, jag kan förstå att det momentet är lite bortvalt här. Trottoarerna är inte gjorde främst för att gå, utan mer för att det ger ytor att sätta upp reklamskyltar på. Trafiken dånar intill eller så ligger det ett gäng hundar och bevakar sina kvarter. Men vad gör man inte för lite motion!
Nu har vi landat och "är här". Saknad efter att få uppleva lite höst infinner sig. Vi går snart in i september månad, men det betyder inget här rent vädermässigt. Bara same same. Årstider, och årstidsväxlingar skapar en rytm i tillvaron som man kan vila mot. Här blir man utmanad att bygga upp den där rytmen på annat sätt.
/Helen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar