Hundar

Om vi nu avhandlat vädret så kan vi ta nästa kapitel, nämligen djur. Kryp var nog det som jag hade en del betänkligheter kring innan vi flyttade hit. Och vi har ju haft vår beskärda del av ormar, även om jag inte sett en enda de senaste fem månaderna. Peppar peppar.

Men de djur som påverkar en mest i vardagen har visat sig vara hundar. De är ett elände.
I vår mubaan finns det minst en i varje hus, vår närmsta granne mitt emot har tre, den brevid skäller så man blir galen. Speciellt pudlarna på gatan skäller som om de vore schäfrar. Folk håller dom ibland innanför sina grindar men lika ofta släpps dom ut på gatan. Ytterst få hundar är välfostrade. De skäller på allt och alla och ute på gatan springer de helst efter en. Därför ser man ofta folk som går med en pinne i handen när de går i vår mubaan, så även jag. Även om jag nu lärt mig av min mor hur man ska visa vem som bestämmer gentemot hundarna, så kan man aldrig vara säker.

Rädda och vanskötta hundar är det. Det gör det här med att ta en promenad utomhus mindre attraktivt.

Sigge interagerar inte jättemycket med hundarna i kvarteret

/Helen