Goodbye and Happy Birthday

Igår var det avskedskalas för våra danska vänner, som lämnar Thailand nästa lördag. De har flyttat ur sitt hus på vår gata och det är lite tomt i bilen på mornarna nu när Elias inte längre åker med. Det är tur att Danmark inte är så hemskans långt bort från Göteborg - tänk om det varit Australien.

Sarah & Henning

 

Sarah är väldigt kreativ - förutom ett helt partytema på flygresa till Danmark bjöds det även på flygplanskakor.

Imorgon är det en kille som fyller 7 år! Vi som tyvärr inte har alltid har denna kreativitet har barnkalas på restaurang istället. Så det hade vi idag med ett gäng kompisar från klassen och Elias förstås. 

Men jag tror det funkade lika bra. Noels omdöme var "awesome birthday party"! 

Ingrid & jag vilar ut efter kalaset med lite pedikyr och manikyr på salong. 

Ett samtalsämne som räckte hela sessionen för damerna på salongen var det faktum att Ingrid är tjej. Hon har ju så kort hår!Och fotbollskläder! Och "have I used highlighter in her hair?" Det är ju så ljust framtill. 

Solblekt kallas det. 

Annars lyxar vi till det i tillvaron - vi kör AC i två rum istället för ett. När innetemperaturen inte går under 34 grader kvällstid - vardagsrummet blir som en ugn med fläktar som snurrar den heta luften runt, runt. 

Annars är det ju lite coolt att bo helt utan AC och har man ändå en så kör man den bara för att kyla ner rummet innan man lägger sig. Om man är riktigt hardcore utlandsboende alltså. Det finns den sorten med...

Vi längtar efter regn!

/Helen

Ledigt

Barnens aprillov pågår just nu och igår kväll kom vi hem från en efterlängtad vecka vid havet, på Koh Samet. Denna slitna ö. Hur länge till håller egentligen en sån mängd av turism på en sån liten yta? Läser att turismen producerar sex ton skräp varje dag på Koh Samet. Och det börjar synas. Försök har gjorts att sopsortera, införa brännbara plastpåsar och att omvandla delar av soporna till gödningsmedel, men inte mycket av detta märktes när vi var där.

Men en fin vecka hade vi. Och Noel lärde sig snorkla och tyckte det var toppen.

Underhållning på stranden

Det är fortfarande hett och när vi kom hem igår kväll såg våra blommor rätt så slutkörda ut efter en vecka utan vatten.

En bra bild av hur jag kan känna mig nu trots en vecka vid havet. Lite lätt dränerad på näring o energi då en längre tids på flera sätt tung arbetsbörda börjar kännas av.






/Helen

Matupplevelser i Mittens rike

Eller som Joakim säger; mat är halva upplevelsen när man reser.

Pekinganka på G. 

Och här hänger ankorna i långa rader

sjöhästar o skorpioner?

stekt duva

Nudeltillverkning

Jag premiäräter dumplings som tillverkas vid bordet intill. Så gott!

    /Helen
                                                 


 
                       

                  

Glad Påsk

Helen är på resa igen och vi andra här "hemma" har rört oss runt en del svåra frågor, både i huset och i bilen till och från olika mål. Vi har lyssnat på Munken å Kulan och storyn om Nico som åker med på scoutläger. Det vill sig inte bättre än att Nico blir en lärjunge till Jesus till slut, han blir född på nytt.

Senare kommer soryn in på Nicodemus i bibeln, han som till en början var en hemlig lärjunge till Jesus, men som kommer ut och bekänner sin tillhörighet öppet efter mötet med Jesus. Frågan om vad det är som händer när man föds på nytt har ältats på våra resor runt omkring i stan, och Noel o Ingrid har liksom inte nöjt sig med de försök till svar de fått. Men.

Så satt vi på en restaurang, jag Noel och Ingrid, och denna storyn har ju helt klart surrat kvar hos Ingrid. Rätt som det är säger hon;
- Blev Nico en lärjunge, ett barn till Jesus, så snabbt, bara han sa det till sina vänner att han trodde".
- Ja, så var det.
- Jaha, då säger jag det; jag tror. Nu är jag inte en hemlig lärjunge (slår ut med armarna och ser jätte nöjd ut och fortsätter med sin hamburgare).

Det tog några sekunder innan det sjönk in vad hon sagt, men då slog hjärtat några extra slag.

Glad Påsk allihop
/Henrik

Tvära kast

Det stämmer det där med att själen egentligen inte hinner med när man flyger mellan olika platser - man behöver mer tid än vad flyget tar för att landa på en plats. Jag blir lite lätt snurrig. Och kroppen hinner inte riktigt med att ställa om.

Men det har varit fint med så "ren" luft - allt blir ju relativt; jag o Josefin har varit i Istanbul och Belgrad och luften där är väl säkert inte den bästa i Europa. Men stor skillnad mot här just nu.

EFK arbetar bland annat med stöd till romer i Belgrad. Jag tycker att jag får se en hel del misär överlag - men det är svårt att ta in att människor i Europa fortfarande lever så som dessa romer lever idag.

Bostäderna ligger vid ett gammalt spårområde, i ett slags ingenmansland i utkanten av Belgrad.

Bara 20 % av barnen i det här området går i skolan.

Vi blir inbjudna hem till två mycket unga systrar. De bor i ett rum, ett "hus" som kyrkan byggt åt dom. Vatten har man dragit in i området illegalt. Men det finns ingen toalett, kök eller badrum. Deras män dog nyligen av drogmissbruk och nu bor de där utan arbete och med små barn. Det är apkallt inomhus, barnen smutsiga. Flickorna gifter sig mycket ungt, bara 14 år gamla och de flesta har redan två tre barn vid tjugo års ålder.

Enligt EFKs lokala partner Bread of Life är Serbien ett land där romernas rättigheter tillgodoses bättre än i flera andra europeiska länder, men att romerna inte har kapacitet eller kunskap att tillvarata dom. Jag har ingen aning om det stämmer. Tänker att så fruktansvärt många barn far illa i världen, bara på grund av att de fötts in i "fel" folkgrupp och riskerar livslång diskriminering och utanförskap.

/Helen

Ett kärt återseende

Lovisa o jag träffas i Istanbul av alla platser.
Jag i jobbet på regionledardagar och Lovisa på weekendtrip. 

I grannlandet

Just nu kom frun hem från spa med "steam bath". Snart är det steam bath över hela Thailand. Värmen stiger.

Svedjebruk i all sin essens

Kom hem från en resa till Kambodja, där vi haft träning med medarbetare hos våra partners, i barns rättigheter och skydd, och föräldraskap och uppfostran utifrån ett holistiskt tänkande. Oj vilken lång mening. Vi mötte människor från Bangladesh, Indien, Nepal, Laos, Kambodja, Thailand. I dessa samlingar och efter att ha rest runt och besökt olika projekt i landet, blir det uppenbart att barnen och den unga generationen är otroligt viktig för ett lands framtid. Kanske speciellt Kambodja. Efter att Pol Pot avsatts kämpar landet för att komma på fötter efter en tyrann som kommer att ha inverkan på människor i många år framöver.

massgrav, Killing Fields

Under de år han regerade mördades ca två miljoner människor. Systematiskt avrättades lärare, studenter, politiker, och andra människor med något högre utbildning.









Detta lämnar sår i ett land som kommer att ta många år att läka. Det finns en misstänksamhet inbyggd i varje människa om vem man kan lita på. Alla har någon nära som avrättades. Idag är korruptionen ett faktum och alla vet det och har åsikter om den men ingen vågar säga något.

 Av de som idag sitter på makten i Kambodja var 30 st av dem med under Pol Pot och mer eller mindre bär ansvar för det som hände. Så det är ganska självklart att ingen vågar sätta sig upp mot överheten.

Att i detta läge satsa på barnen och att bygga självförtroende hos dem, är det som kan på riktigt lyfta Kambodja. De kommer vara de som skall bygga landet vidare. Kan de då var människor med andra värderingar, och självkänsla, kan Kambodja kanske resa sig och bli ett land med demokrati där man vågar höja sin röst utan rädsla för sitt liv.

Barn tillhörande Bunong-folket, en minoritetsgrupp i Mondulkiri, östra Kambodja. EFK stödjer sedan flera år insatser som syftar till att stärka folkets egna kapacitet att utvecklas och ha tillgång till sina mänskliga rättigheter.




/Henrik