House of Hope

I veckan var jag ute på ett av våra skolhem som vi, Efk, arbetar med. Deras hösttermin börjar nu och det är på sätt och vis ett gott tecken eftersom man säger här att skolan är stängd under den varma tiden. Då tänker jag att eftersom skolan börjar nu så skulle det ju kunna innebära att den varma tiden är över. Det känns inte så!

Under deras sommarlov så åker alla som har en förälder, släkting, eller någon annan som tar hand om dem, hem till deras by och finns där. En del på hemmet åker inte hem alls eftersom de inte har någon som de kan komma till. Jag frågade föreståndarinnan om alla var tillbaka och hon sa att alla utom en liten kille på 6 år, var tillbaka.

Jag frågade så klart varför? Det berodde på att hans pappa just kommit ut från fängelset där han suttit i några år p.g.a. drogmissbruk och droghandel. Han ville nu att pojken skulle stanna hos honom. Det är bara det att han inte på något sätt blivit fri från drogproblem och i den by han bor är detta ett jätte stort problem. Pojken själv ville tillbaka till hemmet men han fick inte. Han var smutsig och hungrig och inte särskilt väl omhändertagen.

I helgen hade jag en "workshop" där med barnen, där de fick ge sin syn på hur hemmet skulle behöva för att bli ännu bättre. Vi hade en livlig diskussion i tre timmar och till slut kom vi fram till att hemmet behöver en större budget för att kunna fylla de behov som finns. Detta var ett härligt svar från barnen trots att en del av personalen och föreståndarinnan fanns med.

/Henrik



Dags att åka hem??

 

What is your mother country?

Alltså. Finns det några som är snabbare upp ur flygplansstolarna än bengaler?
”Galet” är det ord som dyker upp i huvudet, när jag landat i Dhaka. Det är ju så galet, det här landet. Men väldigt levande. Så stora kontraster mellan Thailand och Bangladesh, trots att det bara är några timmar emellan. Här är det dofter/svettlukter, folk stirrar, knuffas, ropar och grejar. Jag är ju bara här en kortis denna gång så jag kommer inte att hinna bli less. Men jag vet att kulturchocken kan bli överväldigande.

I kön till passkontrollen är det total anarki och särskilt återvändande pilgrimer verkar ha en fri förståelse av vad att stå i kö innebär (vilket ju å andra sidan är en svensk nationalsport).

Barnen som omringar bilen vid trafikljuset – med sina smutsiga trasor går de runt och torkar rutorna på bilarna i hopp om betalning i retur. När det inte blir några pengar trycker flickan sitt ansikte mot vår tonade bakruta för att försöka få en skymt av mig. Jag vet inte var jag ska titta.

Ni har säkert inte missat att en stor sk garment factory kollapsade i Dhaka den 24e april. Staden är fortfarande i sorg och vrede – hittills har över tusen kroppar hittats och siffran stiger för varje dag. I helgen var den stora nyheten att en flicka hittats levande – efter 16 dagar. Många är berättelserna om och bilderna på unga kvinnor med amputerade armar och ben. ”I have destroyed my only son´s future. The purpose of my life was only to work and save enough money so I could provide a good education for my son” ett citat av en 22-årig mamma, Shapia, i dagens tidning The Daily Star.

Samtidigt pågår politiska oroligheter med islamistiska förtecken och denna vecka har varit den oroligaste på flera år, enligt våra partners här. Min egen resa har flyttats fram och tillbaka ett par gånger för att försöka vara med på ett möte men inte landa eller resa när det är strike eller hartal, vilket det är rätt ofta. Kampen mellan de som vill ha ett islamistiskt styre – med bla uttalade krav om minskad rörlighet för kvinnor i offentligheten – och de som vill ha en sekulär stat, hårdnar påtagligt.

Bild från The Daily Star, bengalisk dagstidning

Och en cyklon verkar vara på väg mot Bangladesh, Indien och Burma. Enligt rapporterna kommer den slå till på onsdag.

http://www.accuweather.com/en/weather-news/india-to-myanmar-possible-targ/11912370

 /Helen

 

En kvinna att beundra

- Man säger så ofta hejdå här, konstaterar jag när vi står på flygplatsen och ser våra vänner gå genom säkerhetskontrollen.
- Ja, och det är som att det bara blir värre och värre med åren, säger Jane med tårar i ögonen. Jane är en kvinna i 50-års åldern. Hon har bott här i 22 år.

Jane är en exceptionell kvinna. Hon bor här i vår mubaan. Hennes hem är fosterbarn för barn som väntar på att hitta ett nytt hem, ett adoptivhem. De som kommer till henne är nyfödda och oftast stannar de i ungefär två år, tills ett adoptivhem är funnet, någonstans i världen. Många av barnen tillhör någon av minoriteterna här och en del barn har handikapp. Men en del barn blir såklart kvar längre eftersom det kan vara svårt att hitta hem för barn med just handikapp.

Häromdagen när jag träffade henne hade hon med sig en ny liten pojke, bara en månad gammal. Han kom till henne när han var åtta dagar gammal. Hans mamma, en ung flicka, hade lyckats dölja sin graviditet för familjen ända fram till nionde månaden. Strax efteråt har han alltså fått komma till Jane, där han bor tills han får ett nytt hem någon annanstans. Alternativet för barn som denne pojk, som heter Songkran, skulle ha varit att bli ett barnhemsbarn. Songkran är så pytteliten, väger inte mycket över två kilo.

Under alla dessa 22 år har Jane hunnit ta hand om närmare 50 barn. Det är helt otroligt. Och det är tydligt att hon bär alla barnen i sitt hjärta - bara man pratar med henne om när hon skiljs åt från varje barn, som får ett nytt hem, kommer tårarna. De här barnen är hennes liv.

Hon är en kvinna att beundra.

/Helen

Goodbye and Happy Birthday

Igår var det avskedskalas för våra danska vänner, som lämnar Thailand nästa lördag. De har flyttat ur sitt hus på vår gata och det är lite tomt i bilen på mornarna nu när Elias inte längre åker med. Det är tur att Danmark inte är så hemskans långt bort från Göteborg - tänk om det varit Australien.

Sarah & Henning

 

Sarah är väldigt kreativ - förutom ett helt partytema på flygresa till Danmark bjöds det även på flygplanskakor.

Imorgon är det en kille som fyller 7 år! Vi som tyvärr inte har alltid har denna kreativitet har barnkalas på restaurang istället. Så det hade vi idag med ett gäng kompisar från klassen och Elias förstås. 

Men jag tror det funkade lika bra. Noels omdöme var "awesome birthday party"! 

Ingrid & jag vilar ut efter kalaset med lite pedikyr och manikyr på salong. 

Ett samtalsämne som räckte hela sessionen för damerna på salongen var det faktum att Ingrid är tjej. Hon har ju så kort hår!Och fotbollskläder! Och "have I used highlighter in her hair?" Det är ju så ljust framtill. 

Solblekt kallas det. 

Annars lyxar vi till det i tillvaron - vi kör AC i två rum istället för ett. När innetemperaturen inte går under 34 grader kvällstid - vardagsrummet blir som en ugn med fläktar som snurrar den heta luften runt, runt. 

Annars är det ju lite coolt att bo helt utan AC och har man ändå en så kör man den bara för att kyla ner rummet innan man lägger sig. Om man är riktigt hardcore utlandsboende alltså. Det finns den sorten med...

Vi längtar efter regn!

/Helen

Ledigt

Barnens aprillov pågår just nu och igår kväll kom vi hem från en efterlängtad vecka vid havet, på Koh Samet. Denna slitna ö. Hur länge till håller egentligen en sån mängd av turism på en sån liten yta? Läser att turismen producerar sex ton skräp varje dag på Koh Samet. Och det börjar synas. Försök har gjorts att sopsortera, införa brännbara plastpåsar och att omvandla delar av soporna till gödningsmedel, men inte mycket av detta märktes när vi var där.

Men en fin vecka hade vi. Och Noel lärde sig snorkla och tyckte det var toppen.

Underhållning på stranden

Det är fortfarande hett och när vi kom hem igår kväll såg våra blommor rätt så slutkörda ut efter en vecka utan vatten.

En bra bild av hur jag kan känna mig nu trots en vecka vid havet. Lite lätt dränerad på näring o energi då en längre tids på flera sätt tung arbetsbörda börjar kännas av.






/Helen

Matupplevelser i Mittens rike

Eller som Joakim säger; mat är halva upplevelsen när man reser.

Pekinganka på G. 

Och här hänger ankorna i långa rader

sjöhästar o skorpioner?

stekt duva

Nudeltillverkning

Jag premiäräter dumplings som tillverkas vid bordet intill. Så gott!

    /Helen
                                                 


 
                       

                  

Glad Påsk

Helen är på resa igen och vi andra här "hemma" har rört oss runt en del svåra frågor, både i huset och i bilen till och från olika mål. Vi har lyssnat på Munken å Kulan och storyn om Nico som åker med på scoutläger. Det vill sig inte bättre än att Nico blir en lärjunge till Jesus till slut, han blir född på nytt.

Senare kommer soryn in på Nicodemus i bibeln, han som till en början var en hemlig lärjunge till Jesus, men som kommer ut och bekänner sin tillhörighet öppet efter mötet med Jesus. Frågan om vad det är som händer när man föds på nytt har ältats på våra resor runt omkring i stan, och Noel o Ingrid har liksom inte nöjt sig med de försök till svar de fått. Men.

Så satt vi på en restaurang, jag Noel och Ingrid, och denna storyn har ju helt klart surrat kvar hos Ingrid. Rätt som det är säger hon;
- Blev Nico en lärjunge, ett barn till Jesus, så snabbt, bara han sa det till sina vänner att han trodde".
- Ja, så var det.
- Jaha, då säger jag det; jag tror. Nu är jag inte en hemlig lärjunge (slår ut med armarna och ser jätte nöjd ut och fortsätter med sin hamburgare).

Det tog några sekunder innan det sjönk in vad hon sagt, men då slog hjärtat några extra slag.

Glad Påsk allihop
/Henrik