Burma kommer man kanske enklast till via Mae Sai, en stad norr om Chiang Rai. Jag har besökt den någar gånger innan, i mitt förra jobb för IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut (III) eftersom III stödjer en organisation med verksamhet där. Man jobbar med att förhindra att barn som lever och tigger på gatan inte säljs vidare till prostitution. En klart överhängande risk. De kommer nästan alla från Burma och tillhör någon av de papperslösa minoriteterna som finns om båda sidor gränsen. Föräldrarna saknar jobb och framtid i Burma. De söker sig till tiggeri - sen blir tiggeriet ett sätt att finansiera missbruket. Barnen är viktiga för att få ihop pengarna - de är smutsiga, springer runt i lortiga kläder utan skor och tigger ihop till föräldrarnas missbruk.
Vad kan inte ett missbruk göra med en människa (man kan tex stå och sniffa i tanklock eller i tankhålet som en del killar gör på bensinmackarna här i stan, när man tankar) - till exempel sälja ditt barn till en agent som lovar någon slags framtid för ditt barn. Pris endast 100 baht. Framtiden brukar vara en bordell.
Hursomhelst, den här organisationen som III stödjer, jobbar mycket aktivt med dessa barn. När vi är i Mae Sai känner jag igen några av barnen på gatan från tidigare besök. Samma misär, bara ett år äldre.
Kanske är helgens historiska val början på något nytt för Burma.
 |
| På vägen hem passerade vi Gyllene Triangeln |
 |
... Här möts Thailand, Laos och Burma. Mekong heter floden.  |
/Helen
Tack för bilder och nyheter från ert liv. Här hägrar påsklov som redan är i stort sett fullbokat. (Maria drar till Paris med kollegor några dar och jag roar mig med pojkarna.) Hälsa övriga familjen!
SvaraRadera