Huskontrakt och bilinköp och inskolning

Jo visst låter det som att allt kommer på en gång men vi upplever det inte så, det rullar liksom på.

Imorse skrev jag på huskontraktet och i eftermiddags köpte Henrik bil. Med hjälp av mina kollegor har jag försökt hålla koll på alla frågor man ska ställa vid kontraktskrivande. Hur betalar man en elräkning till exempel? Jo, den kommer i brevlådan och sen betalar man på 7-11. Det var ju enkelt. Samma med telefon- och interneträkningen. Soporna hämtas automatiskt måndagar och torsdagar, här betalas inga dryga två tusen kronor för sophämtning. Skönt. Men hur 17 ska vi nu göra med recycling? Ska man bara ta seden dit man kommer och stoppa allt i soporna? Recycling kunde man visst göra på marknaden, oklart dock vilken marknad.

Detta är entrén i huset.

Bilen vi köpt är en Safira Chevrolet eller Opel Safira som den heter i Sverige. Henrik har tittat på omkring hundra bilar här de senaste dagarna, så scanning av marknaden måste man ändå säga har gjorts. Det blir fint att få en bil att köra i och bra att veta att det inte är så dyrt att laga. Det är ju vänstertrafik här.

Och då vill jag bara passa på att nämna att det står en finfin Saab 9.5, Combi 2.3t, årsmodell 2008, gått 5600, i Strängnäs. TILL SALU. Pris 105 000 SEK.

Igår och idag har Noel besökt sin förskola.Han har varit med ungefär en timme om dagen och så har vi båda eller en av oss varit med. Det brev vi fick hem i förväg hade annars angett att inskolningen går till så att första dagen lämnar man barnet nedanför trappen och säger hejdå, punkt. Men vi sa att vi ville göra det på vårt sätt och det var helt okej, tur nog.  Både Henrik och jag har gått i annan skola än svensk som barn så vi vet ju att det kommer att bli bra, men visst blir det en tuff tid innan Noel förstår språket. Och sen blir det som min mor har påpekat, barnen pratar bättre än föräldrarna.

 Men fröken, Ms Kate, är som en dagisfröken ska vara och kompisarna nyfikna. De kommer från USA, Thailand och Korea. Ytan att vara på är inte som på Vallareleden så klart, och inga skogspromenader blir det heller. (När jag sa det sistnämnda till Noel lyfte han armarna i luften och ropade HURRA!!)

Skolan är internationell men amerikansk. Den mängd av information som prånglas ut och den föräldranärvaro (tex alltid vid en redovisning i skolan) och engagemang (fixa fika och bakning vid utflykter tex) som krävs gör att man inser att det inte är meningen att barnet ska ha två arbetande föräldrar.  Detta har inte vi fått uppleva ännu men det är vad jag hör från kollegorna med barn i skolan. Det blir spännande.

Andra svenska småbarnfamiljer finns det två av så vitt de vet själva. Den familj som också jobbar på EFK och så ytterligare en familj för Diakonia. Dessa två bor grannar, och så vi då tjugo minuter bort.

Här har Ingrid fått låna lite atiraljer av Dalie Fållsten.

Trevlig helg!  /Helen