Vår hjälte

Klockan är snart halv tio på kvällen här och bredvid mig i soffan ligger en kille som har rätt svårt att komma till ro på kvällarna. Det är förmodligen en del intryck, kanske främst språk, att bearbeta. Men han är en hjälte, Noel. Från att för en dryg vecka sedan vägrat gå ur bilen på dagis på morgonen, klarar han sig själv där hela dagarna. Han är nog den som har den största utmaningen av oss allihop -  att klara ut alla situationer under dagen på ett språk han inte alls behärskar eller förstår. Men mer och mer börjar han kommunicera med fröknar och barn och gör sig förstådd med hjälp av svenska och de väldigt få engelska ord han kan.

Visst kommer det säkert nya perioder när Noel inte vill vara där, men nu är vi glada över att det fungerar. Säkert har det också hjälpt att han är äldst. Han är nog ett halvår äldre än de äldsta barnen och för en gångs skull också lite större än de andra barnen. Hans jämnåriga går i det som heter Kindergarden och motsvarar förskoleklass. Men för att klara den nivån måste man kunna engelska och därför har han fått börja i Preschool där det är flest 4-åringar.

Förutom att han lär sig engelska är det thai-class varje dag, så det blir två språk på samma gång. Schemat på dagis är ganska uppstyrt. Man skulle nog kalla det för ett dagisprogram som avslutas varje dag klockan halv tre. Klockan tre ska alla barnen vara hämtade.

På fredag är det dags för Henrik att också börja thai-class. Han har varit på en test-lektion idag och ska nu köra igång på riktigt med lektioner tre förmiddagar i veckan.